Tjuvskyttens Kennel

Fyra hundar ur vår kennel har lyckats riktigt bra i höst och blivit dubbelchampions.

SEUCh/SEJCh Tjuvskyttens Boss SE22659/2012 och Catrin Henriksson Uppsala 🏆

SEUCh/SEJCh Tjuvskyttens Chiva "Minna" SE13349/2014 med Tord Stenlund Gällivare 🏆

SEUCh/SEJCh Tjuvskyttens Docca SE25990/2014 med Mattias Larsson Blåsmark 🏆

SEUCh/SEJCh Tjuvskyttens Donna SE25994/2014 med Jessica Larsson Blåsmark 🏆

Det har gått riktigt bra för många avTjuvskyttens avkommor på jaktproven i höst. Totalt har 12 ekipage startat och samtliga har gått till pris.

Tjuvskyttens Colt "Boss" och Dennis Lundström 1a pris EKL

Tjuvskyttens Chess med Henrik Boström 1a pris ÖKL

Tjuvskyttens Cleo med Philip Lilliehöök 1a pris EKL

Tjuvskyttens Essie med Per Sundström 1a pris ÖKL & 1a pris EKL

Tjuvskyttens Elof med Christina Tall 1a pris ÖKL & 1a pris EKL

Tjuvskyttens Doya med Jonas Seger 1a pris ÖKL

Tjuvskyttens Larsson med Jonas Gebing 1a pris UKL

Tjuvskyttens Faxa med Börje Jonsson 1a pris UKL

Tjuvskyttens Chiva "Minna" med Tord Stenlund 1a pris EKL

Tjuvskyttens Boss med Catrin Henriksson 1a pris EKL

Tjuvskyttens Donna "Keso" med Jessica 1a pris EKL

Tjuvskyttens Docca med Mattias 1a ÖKL & 1a pris EKL

Grattis till er alla!

  Som uppfödare är det dessutom extra roligt att se hundar ur fem olika kullar prestera så fina resultat under en höst.

Lars-Göran & Flisa

Helgen 22/23 juli denna sommar hade vi en valpträff här hemma i Blåsmark för alla som hade möjlighet att delta ur  F-kullen. Helgen ägnades åt diverse lydnadsträning och trevliga stunder samt middag med fina valpköpare. Under söndagen genomfördes även ett eftersöksprov där två Tjuvskyttar samt ett korthår från Altersundets deltog. Samtliga ekipage  blev godkända/stort tack till  alla som kunde närvara för en trevlig helg.

 De övriga elva valparna var friska vid besiktning och den sista valpen åkte till sitt nya hem i går, så nu känns det rätt tomt här hemma. Alla valparna är kvar i Sverige och spridda från norr till söder. Det ska bli spännande att se och följa deras utveckling och vi önskar alla fina ägare en lång och rolig tid med sina nya jaktkompisar.

Josef Alenius i Lycksele med Tjuvskyttens Göta (lila tik)

Martin Stenlund i Gällivare med Tjuvskyttens G-Lycka (grå tik)

Jenny Eriksson i Skellefteå med Tjuvskyttens G-Ila (röd tik)

Lars Helsing i Piteå med Tjuvskyttens Gilla (orange tik)

Magnus Arnesson i Karlstad med Tjuvskyttens Gnistra (gul tik) 

Sofia Kociski Ebbesson i Skanör med Tjuvskyttens G-Tesla (rosa tik)

Nils Linde i Södra Sandby (Lund) med Tjuvskyttens Gila (beige tik)

Karl Ökvist i Piteå med Tjuvskyttens G-Billy (brun hane)

Andreas Nyberg i Haparanda med Tjuvskyttens Gusten

Jonas Amneteg i Hallen (Östersund) med Tjuvskyttens G-Enzo (ljusblå hane)

Magnus Eriksson i Hindås med Tjuvskyttens Granit (mörkblå hane)

Torsdagen den 30/3 hade vi veterinären på besök för besiktning. Det gick väldigt bra för alla utom tyvärr för hanen med grönt halsband som skulle få namnet Gerry. Det visade sig nämligen att han hade ett blåsljud på hjärtat. Veterinären lyssnade efter den upptäckten väldigt noga igenom alla valparna för att säkerställa att det bara var på en valp. Sedan väntade vi till de sov och han lyssnade på hjärtat under vila för att se om blåsljudet var oförändrat och jämförde det med ett friskt hjärta. Veterinären förklarade att ljudet var på hjärtats vänstra sIda, vilket förser stora kretsloppet (alltså kroppen) med syrerikt blod. Men i och med blåsljudet höll inte klaffen mellan hjärtats kammare och förmak tätt och i ett ansträngt tillstånd under arbete orkar inte hjärtat förse kroppen med tillräckligt mycket syre. Samtidigt som en del av det syrerika blodet som egentligen skulle ut i kroppen trycks tillbaka i lungorna, vilket leder till lungemfysem, (vätska i lungorna)  

En vorsteh är framavlad att arbeta och mår absolut bäst av det. Så att sälja vidare hunden enbart i sällskapssyfte, med förbehåll att inte anstränga den anser vi inte som ett alternativ eftersom det skulle plåga hunden. Hundens hjärna vill jaga och springa, men fysiskt sett har han inte kapacitet att göra det utan att bli sjuk och kanske till slut avlida av ansträngningen. Därför beslutade vi att avliva honom och inte riskera ett framtida lidande. Så dagen efter besiktning kom veterinären tillbaka och Gerry fick somna in. 🌹 Väldigt tråkigt, men nödvändigt. 

Vi blev rätt förvånade av hjärtfelet eftersom vi inte alls sett några tecken på att någonting skulle vara fel med honom. Han verkade pigg, åt och växte bra. I kullen var han däremot inte någon som busade och tampades mycket med de andra. Han lekte mer för sig själv, upptäckte och var social mot människor. Vi tänkte att det var hans personlighet men så här i efterhand funderar man ju om det kanske berodde på att han inte riktigt orkade busa och brottas för mycket? Exteriört var han väldigt fin och såg ut att ha blivit en ståtlig hane med bra hårlag. Han hade bara ett litet navelbråck som enligt veterinären troligtvis inte skulle ha orsakat bekymmer. Så detta med hjärtat kom helt oväntat. Det känns verkligen konstigt att behöva avliva en liten, till synes frisk valp. Men det är ju en del av det ansvar man som uppfödare har. Då valpen flyttar är ambitionen att den ska vara frisk och ha ett förhoppningsvis långt och aktivt hundliv framför sig. Men i det här fallet saknade Gerry förutsättningar för det.